onsdag 13 december 2006

Vad är grejen med att inte vilja bli partiledare?


Ok...
De är politiker.
De har bra positioner i sitt parti.
De får frågan om de vill bli partiledare.
De är uppenbarligen kvalificerade och lämpliga kandidater.

Två av tre säger nej.

5 Comments:

Blogger Tyskfan said...

Snygg bild.

onsdag, 13 december, 2006  
Blogger Emanuel said...

Photoshop på hög nivå!

onsdag, 13 december, 2006  
Blogger Anders said...

He he, ja så kan man ju se det. Jag tror att det beror på tre saker:

1) Folk är (med all rätt) rädda för att de inte kommer att kunna vara lika osynliga som tidigare och att deras privatliv därmed kommer att bli annorlunda.

2) Folk är rädda för att göra bort sig. T.ex. genom att tydligt tala om att man vill bli den nya partiledaren/statsministern och sedan inte bli vald... Tänk vad pinsamt!

3) Är man "sosse" så får man helt enkelt inte vara elitistisk/egoistisk och vilja vara den starka personen som leder landet. Den klassiska svenska avundsjukan sitter djupt rotad och det är fult att sticka ut ansiktet och säga "Jag vill bli den nya partiledaren/statsministern!". Gör man så, försvinner förmodligen det "folkliga" stödet ute bland "gräsrötterna"...

PS. Jag vill inte bli statsminister men framför allt inte partiledare för Sossarna...

onsdag, 13 december, 2006  
Anonymous Anonym said...

Tja, vad kan man förvänta sig av sossar? Jag tror att dom nöjer sig med att (precis som du påpekar) att ha en "bra position" i partiet. Dvs dom har en livsförsäkring, en skyddad verkstad helt enkelt. Skulle man då bli statsminister, vilket förmodligen är det som kommer att hända inom 4 år så kan man ju inte hålla på att fiffla i smyg längre.

Dessutom tror jag kanske att det är en egoistisk känsla av att folket skall be på sina bara knän och när dom till slut tackar ja, så kommer personen ifråga att betraktas som en hjälte som skall rädda Sverige från den cancersvulst som styr landet just nu... Nä, hoppas att dagens regering lyckas! (Fan, vad politiskt, ställde inte du upp i kategorin Humor? Har jag pajat det nu eller?)

onsdag, 13 december, 2006  
Anonymous Anonym said...

Kanske för att det är typ helt jävla värdelöst att vara partiledare? Inget privatliv, allt man säger förvanskas, man måste ta ett helvetes stort ansvar utan att nånsin få särskilt mycket cred. Dvs ungefär som att vara vilken chef som helst, vilket måste vara jordens sugigaste jobb.

onsdag, 10 januari, 2007  

Skicka en kommentar

<< Home