Vad är grejen med Cats (och musikaler i allmänhet)?

Jag ser reklamen.
jag ser recensionerna.
Jag ser artiklarna.

Jag ser vuxna människor utklädda till katter.

Varför?
...vill någon gå och se på vuxna, dansande, sjungande människor utklädda, och sminkade till katter?
...vill någon klä ut sig, dansa och sjunga utklädd till katt?
...finns musikaler överhuvudtaget?

Det finns några företeelser jag inte kan förstå (man kan kalla det att hata). En av dessa är musikal. Jag kan inte förstå att någon vill betala för att se på några människor som dansar och sjunger fram en handling i en historia. För mig är det helt obegripligt, men jag kan acceptera att dessa människor finns, men jag kan aldrig förstå dem, eller blli en av dem.
Men att inte bara gå på en musikal, utan dessutom gå på en musikal om KATTER... det går inte att förlåta...

Recensenterna älskar spektaklet: (Observera att GTs kommentar har en härlig Göttebossk ordlek)

Jublande nöjeskonst. Underhållande i varje ögonblick.” DN

”Lysande roliga kostymer, exceptionella rollprestationer.” DN

”Katten, vilket klös! En given publiksuccé.” GT

”En sprittande lekfullhet och fantasi som gör föreställningen tät som tjock, mjuk päls.” GP

”En uppsättning i fullt format. Gymnastiskt, akrobatiskt, dansant till sista trampdynan.” SDS

”En Cats med ett rasande ystert temperament, hänförande dans och hiskelig akrobatik.” DN

”Det serverades många lyckliga ögonblick under kvällen.” Borås Tidning

”Förtrollande göteborgsversion som lätt låter sig mätas med uppsättningarna både i London och New York.” Borås Tidning