Vad är grejen med musikaler? Del 2.

Jag var på en smygläsning av en den nya tidningen Succé igår. Efteråt så fick man en förhandsvisning av Förortsungar (en remake-variant av Rännstensungar från 1944, som det gjorts en remake av tidigare, 1974 med Cornelis Vreeswijk)

Iallafall, det var en ungdoms/barnfilm med härliga musikalinslag...
När folk plötskigt brister ut i sång mitt i en film så mår jag fantastiskt dåligt, det känns som att tecknade Disneyfilmer är det enda stället där det funkar.

Musikalfilm är nästan ännu värre än musikal på scen. På scen förväntar man sig överspel, teatermanér och annat onaturligt agerande, så lite sång här och där är illa, men inte helt oväntat.
Sitter man däremot i en biosalong och blir attackerad av sjungande människor blir man så äcklad och förundrad att man inte vet vad man ska göra...

Det var ett antal sång. och dansnummer med i filmen, här är några av dem:
-Den lilla kaxiga granntjejens tuffa förortssång (spelades av tjejen från ikea-reklamen)
-Socialarbetarens sång och dansnummer på pizzerian (Jennifer Brown på häääli göttebosska)
-Hårdrockspappans punkiga och rebelliska sång på socialkontoret (Gustaf Skarsgård)
-Den finske ölgubbens visa om hur man bakar bröd i Finland!

Ja ni fattar. Helt outhärdligt.
Man måste bara undra: Vem är den här filmen gjord för? Alla över 7 år måste tycka att den är otroligt töntig...