onsdag 16 maj 2007

Vad är grejen med suddbilder?





När kvällstidningarna ska skriva nåt snaskigt om någon de inte kan namnge, så sätter de ofta in en suddad bild på personen. Ofta är bilden otroligt suddad och inget annat än det suddade ansiktet syns på bilden - det blir liksom bara ett stort sudd...

Vad är syftet?
Kan de inte ta en bild på något relaterat? Exempelvis en militär byggnad eller nåt annat?
Kanske vill de att folk ska kolla lite extra på suddbilden och se om de kan tyda ut vem det är?

15 Comments:

Blogger Anders said...

Det roliga med "sudd-bilder" är ju hur fort orginalbilden tas fram i forum som flashback mfl.

Aftonbladet har ju en ganska rolig historik av att misslyckas med dessa "sudd-bilder" då man t.ex. har namngett bilden efter den person som man inte fått namnge i tidningen (bra jobbat) eller återanvänt orginalbilder som man tidigare publicerat (typ dagen innan) vilket gör det busenkelt att se vem det handlar om.

onsdag, 16 maj, 2007  
Anonymous Ilbisonte said...

Det är uteslutande för att vara lite som en retande storebror som bara: "Ha ha, jag vet vad det är och kommer inte berätta". Och då vill man ju bara veta ännu mer och tittar igenom den där sabla suddbilden med rynkad panna och kör 3D-tricket utan att det funkar och sedan sitter man helt svett och gråter i hörn utan att vara ett uns klokare. Jag har också en psychogrej som gör att jag tror att alla suddpersoner är antingen min granne eller någon annan i min direkta närhet. Oavsett om det är en person som bor själv under en gran i sjumilaskogen eller jobbar på prv. Det bidrar ju lite till spänningen när man inte riktigt vet...

onsdag, 16 maj, 2007  
Anonymous switchbitch said...

Extra bra är det när tidningarna sätter ut svarta siluetter av olika slag. Man ser att det är olika människor pga skillnaderna i frisyrer, but that's it.

onsdag, 16 maj, 2007  
Anonymous sur-ove said...

Undrar om man själv nån gång kommer att vara på en blurad bild...

onsdag, 16 maj, 2007  
Blogger Konsultpappan said...

Särskilt kul är det när någon sitter bortvänd och suddad i TV och talar med förvrängd röst.

Då tänker jag, synd att jag skrattar skiten ur mig åt det här allvarliga ämnet.

För oftast är det väldigt allvarliga saker den suddige personen talar om.

Med kalle ankas röst.

onsdag, 16 maj, 2007  
Blogger Emanuel said...

Ilbiosnte: Jag tror du har rätt. Man blir ju jäkligt sugen på att klura ut vem det är. Fasten man inte känner någon kvinnlig officer...

Konsultpappan: Hehe. Sant. Jag tänker varje gång: De som känner den här personen kommer fatta ändå! man ser ju hur det ser ut hemma hos dem och ungefärlig kroppsbyggnad mm... Så han kommer ändå bli avrättad av banditerna han avslöjar med sin Kalle Anka-röst.

onsdag, 16 maj, 2007  
Anonymous Syster Schysster said...

Vad hände med att bara sätta en svart avlång fyrkantig sak framför personens ögon? På bilden alltså...

onsdag, 16 maj, 2007  
Anonymous maria said...

de har väl inte tillräckligt med text att fylla ut sidorna med.. aftonbladet alltså

onsdag, 16 maj, 2007  
Blogger Linda said...

Maria: Exakt och så är det säkert så att någon gillar att lattja med något bildredigeringsprogram.

torsdag, 17 maj, 2007  
Blogger Anders said...

men det roligaste är ju personerna som sitter i TV och tittar in i kameran med en ljus bakgrund (typ ett fönster) så att ansiktet blir mörkt - där räcker det ju oftast med att skruva lite på bild- och färginställningarna på TVn så ser man ansiktet ändå... Idiots!

fredag, 18 maj, 2007  
Anonymous jottan said...

Det roliga är att det för det mesta går att kisa och se hur personen ser ut ändå.

fredag, 18 maj, 2007  
Blogger martina said...

hahha det är ju sant. har aldrig tänkt på det.

söndag, 20 maj, 2007  
Anonymous Anonym said...

haha!!! håller verkligen med, har alltid undrat det också. hittade just denna blogg, så jäkla braaa! :)

fredag, 01 juni, 2007  
Blogger Terese said...

Haha, WORD!

onsdag, 20 juni, 2007  
Anonymous John said...

Annika Lantz snackade om precis detta i sitt program för ett litet tag sedan... Lyssna in det!

onsdag, 11 juli, 2007  

Skicka en kommentar

<< Home